***Mina reflektioner om omstarter för vuxna: Inlärd hjälplöshet från skolan, varför matematikböcker kan försätta vuxna människor i fight or flight och att möta elever där dom är ***
(OBS: Jag är inte legitimerad lärare. Reflektionerna angår personer som sökt privat hjälp med matte, högskoleprovet och statistik i vuxen ålder)
För ett halvår sedan sprang jag på en gammal bekant Kim (inte personens riktiga namn) på ett event. Kim var i full gång med att ändra mycket i sitt liv: inriktning, mål och förhållningssätt till livet i allmänhet.
Utgångspunkt:
1. Inga gymnasiebetyg
2. Matematikkunskap på Å.K 7 nivå
3. Hög motivation men ingen studieteknik
Målbild:
1. Gymnasieexamen
2. Höga poäng på högskoleprovet
3. Akademisk utbildning
När Kim fick höra att jag jobbat som privatlärare så bestämde vi oss för att starta ett samarbete. Ofta är erfarenheten av matematik negativ, som att man inte har fötts med matematikhjärna och därmed är fördömd till att sitta och känna sig korkad.
Frustration och skam gör att man slutar fråga när man inte förstår eftersom svaret man får är samma förklaring igen, men den här gången L Å N G S A M T.
Min sambo förklarade inlärd hjälplöshet med en metafor: Om en elefantunge binds fast vid en pinne som den inte kan rycka loss så lär den sig att det inte finns någon poäng försöka gå nånstans, man sitter hjälplöst fast. Hjälplösheten hänger kvar även när är stor nog att rycka loss pinnen, men det har LÄRT SIG att det är lönlöst att försöka.
Vid matematikpinnen står många vuxna kvar än idag. Att öppna en mattebok påminner dig om hur hårt du sitter fast. Överlevnadsinstinkterna kickar in för att få bort dig från det dåliga/farliga.
Ibland är det fight som kickar in: "men hur menar dom här? Vilken sjukt dålig fråga, hur ska man veta det?".
Ibland flight: man försöker prata om något annat eller låter sig bli distraherad.
Vanligast är att spela död. Man ger upp mentalt och checkar ut medans man stirrar i boken och intalar sig själv att man faktiskt försöker.
I våras sa en elev parafraserat "Det är verkligen skillnad på hur det (matte) brukar vara, vanligtvis är det min förståelse det är fel på när jag inte förstår förklaringen, men du testar alltid nya förklaringar tills vi hittar en jag fattar".
Hon upplevde för första gången vid 23 års ålder att sitta vid matematikpinnen och bli mött på sättet hon behövde av en person som inte är intresserad av att förklara hur man gör, utan intresserad av att hon ska förstå.
Tillbaka till Kim.
Tack vare hårt jobb och många sessioner har vi nått ett stort delmål för Kims väg mot sin drömutbildning. Kanske ännu viktigare så fick Kim tack var det våra sessioner fick en helt ny upplevelse av skolan: Kim är inte längre hopplös.
Det här är ditt tecken att fundera över vilka pinnar du sitter fast vid, och om du kanske inte växt nog för att slita dig fri.
Comments